“Måste berätta en grej: jag lånade ut Lillis till en kollega vars femåring inte kan somna själv och där nattningarna tog tid. Min kollega bävade för nattningarna. Flickan föredrog mamma och kunde protestera högt om pappa nattade. Nätterna fungerade okej men själva läggningarna var utdragna och med en hel del drama. Och så lånade de boken. Redan första kvällen hade pappan börjat lite med att använda rösten utanför flickans rum, utan att tänka att de nödvändigtvis skulle sömnträna.
Nu i helgen så hade flickans morföräldrar varit på besök och föreslog lite på skämt att hon skulle följa med dem hem över helgen vilket hon ganska förvånade gladeligen gjorde. Och nu: på kvällen när mormor hade läst sagan om Lillis räv så frågade hon om hon skulle ligga kvar tills flickan somnat. “Nej för jag håller på att lära mig sova själv!” Insomningen hade gått snabbt och lätt. Så häftigt!
Ibland är det verkligen vi föräldrar som är mer rädda för förändringar tror jag. Kidsen gillar ju ofta läget om vi bara ger förutsättningar och visar vägen. “
