Mail 1: “Hej Hanna,
Jag bokade precis in mig på ett Rådgivande samtal med dig imorgon. Vi har en dotter på 9,5-månad (andra barnet) och hennes sömn har succesivt blivit sämre ju äldre hon blir. Hennes första 2,5 månad i livet var hon fastklistrad på någon av oss föräldrar, hon hatade vagn, bilstol, spjälsäng, babynest – ville bara bli buren. Då samsov vi istället från start men det funkade helt OK då hon snabbt somnade om efter amning. Runt 3-4 månader började vi försöka natta henne i sin egen spjälsäng som stod i vårt sovrum, det funkade då bra och hyfsat enkelt att bara lägga ner henne så somnade hon fort. Däremot har hon alltid vaknat mycket och ofta på nätterna och vi har då flyttat över henne till vår säng och jag har ammat flera gånger per natt. Runt 7-8 månader började sömnen bli ännu sämre, det gick inte längre att bara lägga ned henne utan vi fick vagga henne, sitta med henne i sängen och buffa på rumpan tills hon somnat. Utöver nattningarna eskalerade även uppvaken på nätterna, hon vaknade ofta och vägrade oftast somna om vad vi än gjorde (spelade ingen roll om det var i hennes säng, i vår säng eller annat). Vagnen har blivit hennes trygga punkt och där somnar hon alltid lätt, vi har fram tills nu kört alla hennes dagsvilor i vagnen, ett tag nattade vi även henne på kvällarna i vagnen.
För 1 vecka sen började vi sovträna efter att ha läst din bok ”Visst kan Lillis räv sova”, läst på din hemsida/instagram och även pratat med kompisar som kört metoden med bra resultat. Vi flyttade upp spjälsängen till hennes egna rum, jag bestämde mig för att helt sluta nattamma och vi hade en tydligt bestämd kvällsrutin. Hon tar även flaska bra nu vilket hon inte tidigare gjort så hon dricker bra med välling innan läggdags.
Första 2 dagarna gick ändå över förväntan, hon somnade snabbt själv i sängen (dock fortfarande med oss i rummet) och hade endast 2-3 uppvak där hon snabbt somnade om med lite fysisk beröring. Men sen efter det har det inte gått bra, det är som att hon ”fattat galoppen” och blir upprörd när vi försöker lämna rummet. Det största problemet vi ser är att hon direkt vänder sig i sängen och sen ställer sig upp mot spjälorna. Hon varvar upp sig själv, hon kan ha varit jättesömning innan läggning till att bli helt speedad och stå och hoppa i sängen.
Nattningarna har nu tagit 1-2 timmar och hon somnar tillslut men då har vi också hela tiden fått vara kvar i rummet och massera, klappa, hålla fast henne så hon inte snurrar runt tills hon sover djupt. Försöker man gå innan hon är 100% sovande så spelar det ingen roll hur trött hon är – hon vänder sig till mage, ställer sig upp och börjar storgråta. Det har heller inte gått att få henne att somna om i sängen när hon haft uppvak på nätterna utan pappan har då lagt sig i en egen säng med henne.
Kan också tilläggas att sedan 1-2 månader har hon extrem separationsångest under dagtid, hon låter inte mig (eller pappa om hon är själv med honom) gå iväg från rummet hon befinner sig i, då kryper hon efter i panik och gråt och klänger på benet för att bli uppburen.
Vi vill så gärna få en bra sömnrutin där hon känner sig trygg i sin säng och sitt rum, och där hon inte vaknar så mycket under nätterna. Om man skulle kunna få henne att somna själv hade det varit magiskt men just nu har vi inte så mycket hopp om det…
MVH F”
Mail 2: Hej Hanna,
Ville bara uppdatera såhär en månad senare! Efter vår sömnträningspaus bestämde vi oss för att ta ett nytt tag om sömnen och fortsätta jobba med de nya rutinerna igen. Innan dess släppte vi allt och försökte förbereda oss så gott som möjligt och pluggade in sömnkompendiet.
Första kvällen och natten var tuff – vi hoppade i princip direkt till natt 3, så som du beskriver det i det kompendium du skickade till oss efter vårt samtal. Efter en del ilska från Mika somnade hon utan oss i sovrummet. Något vi aldrig trodde skulle gå. Sen dess har det gått så bra, visst har det varit tufft och svårt emellanåt men vi har hjälpts åt och följt planen. Nu lägger vi ner henne i sin säng säger gott natt + mantra och går ut ur rummet, hon somnar själv utan problem och sover i princip hela nätter, till och med lyckats få henne att somna om och sova en timme till om hon vaknar för tidigt på morgonen!
Det är verkligen ett helt nytt liv och vi hade inte kunnat drömma om att det kunde gå såhär
bra och att vi ändå fixade det. Stort tack till dig!
Med vänlig hälsning, F & F & M (snart 11 månader)
